Usch, såg precis några bilder på facan på några tjocka tjejer. Jag har skrivit det innan, men jag kan inte hjälpa att jag äcklas av dem så mycket! Jag avskyr mig själv för det. Jag vet att de inte är mindre värda för att de är tjocka, men jag kan inte sluta äcklas. Jag är sjukt rädd för att bli som de, jag har ju vägt mycket mer än vad jag gör nu. Men fan, jag måste verkligen ner ordentligt nu. Jag måste det, så att jag kan stå ut med mig själv.

Åh mamma är så ledsen! Det finns inget mer jag kan göra för att hon ska må lite bättre. Jag är dålig på att visa känslor, men nu har jag faktiskt kramat henne flera gånger, suttit hos henne och sagt att jag älskar henne. Men hon bara grubblar och ser ut att må så dåligt. Åh pappa, varför var detta tvunget att hända?

Nu är jag igång med träninegn igen! Har precis avverkat en mil på crosstrainern och bränt över 370 kcl. Det känns grymt bra! Jag började med första effen kombinerat med en koffeintablett idag. Jag märkte inga stora förändringar. Men jag är i alla fall inte hungrig och jag orkar mer. Inte så farliga biverkningar, bara lite hjärtklappning och gåshud. Imorgon ska jag öka med en halv talett till. Eftersom gårdagen matmässigt inte gick bra, så fastar jag idag och imorgon (minst) enligt planerna. Jag har även lyckats intala mamma och pappa om hur mycket bättre allt är med mig och de tycker att jag ser piggare ut. Men egentligen är det inte mycket bättre. Men jag har inte spytt på över en vecka i alla fall. Jag har börjat med träningen igen, har lärt mig att svälta och tar effe. Så ätstörningen verkar ha bytt riktning. Hoppas det är till min fördel bara!