Ingen vet ett skit om min "åh, så tragiska misär"! Jag kan försöka förklara hur jag mår, tänker och känner i timmar, men ingen kommer att förstå den totala innebörden av mina problem. För hur skulle ni kunna det, när jag knappt förstår hälften?

Ännu en gång balanserar jag längs den livsavgörande kanten. Jag är så förbannad. Vill bara slå in väggar, fönster, möbler, människor... Men om jag gör det kommer tårarna som jag håller inne att forsa.

Idag har jag hetsätit, spytt, skurit mig själv och övervägt andra destruktiva saker. Suck, om ni bara visste hur fruktansvärt trött jag är på denna destruktivhetens cirkel. Allt jag vill nu är att älska mig själv för den jag är. Men hur skulle jag kunna det när det inte finns något älskvärt kvar hos mig?

Jag kommer aldrig att komma ur denna ätstörning. Den är för stark för mig. Jag väntar på min undergång. Se, vad är det som nalkas runt hörnet?

Jag vet.

Jag har alltid vetat.

Jag har länge velat ta språnget , bara aldrig vågat. Men jag närmar mig. För var sekund, minut, timme som går, så kommer jag allt närmare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blev grymt förvånad imorse när vågen visade på -1 kg sedan förra veckan. Trodde aldrig att jag hade gått ned npgot i vikt eftersom jag har ätit massor av godis och dylikt flera dagar, så jag blev positivt överraskad imorse över hur konstigt min kropp...

-1650 kalorier idag :)

Gud, vad länge sedan det var som jag skrev här. Jag trodde att jag hade lämnat denna blogg bakom mig, men antar att jag behållde den lite som en snuttefilt då den var min trygghet under flera år där jag kunde skriva exakt vad jag kände, utan att behö...

Är helt avtrubbad, utan någon enligt mig acceptabel anledning Allt är ju bra Vågar bara inte hoppas eller göra några framtidsplaner Vill gråta en skvätt i hopp om att bli jag igen, men det är lönlöst Det finns ju inget att gråta för,  bara ...

Det går bra nu