...to someone. På ett nu starkt plan inom mig så vill jag helt enkelt inte uthärda livet - allt ensam. För ensam är just vad jag känner mig nu i mitt rum som är fyllt med levande ljus. Jag vill kunna kura ihop mig tätt intill någon jag litar till fullo. Någon som jag kan vara mig själv med. Någon jag kan berätta allt för. Så varför är jag så feg? Det enda som kan hända är att jag får mitt hjärta krossat och vem har inte fått det? Men jag ändrar mig hela tiden angående vem, hur och när. Kanske jag inte har träffat rätt kille. Kanske finns han inte. Men vad jag är säker på är att jag inte vill strula runt, utan jag vill ha något som är äkta. 

Så vad jag behöver är några tips på hur man blir modigare. Hinner alltid med att nedvärdera mitt utseende och mina inre egenskaper. Jag är aldrig god nog för den som jag vill ha. Så hur tar man första steget? För min inställning är och har alltid varit att det är killen som ska göra det (konservativt, jag vet). Men det har ju inte precis fungerat bra hittills. Det blir aldrig den jag vill ha då. Så hjälp? (A)

Blev visst 1500 kcl idag ändå... Jag och min nyupptäckta besatthet till rostat bröd. Men det känns ok.