Uppenbarligen så är knappt inget av det jag kämpat så hårt för att dölja, en hemlighet längre. Det vill säga om det någonsin var det från början... Jag känner mig naken, exponerad och svag. Varför frågar jag mig själv? Hur kunde jag tro att jag var så duktig på att undanhålla sanningen? Jag syftade inte till att gömma den från världen, bara från familj och vänner...

Känner mig duktig! Skrev nyss klart en riktigt klurig uppgift som inte behöver vara inlämnad förrän på onsdag. Är jättenöjd med resultatet villket säkert innebär att det gick dåligt. Haha, nä men ärligt, det känns skönt! Försökte att inte hetsa upp mig och få ångest och det gick helt okej :).

Har varit duktig nu i tre dagar och ätit och tränat bra, med ett undantag: dumle... Fick en förpackning på drygt 200 gram av brosan. Åt upp den på 2 dagar. Inte bra... Men den första dagen kompenserade jag det hela genom att äta mindre och den andra dagen tränade jag extra mycket. Vill inte behöva kompensera, vill ju vara frisk. Men hellre lite kompensation, istället för att hetsa då det redan skitit sig. Ska träna om en stund.

Matdagen so far och planerat:

• 2 rostade mackor (fullkorn) med ost, smör och tomat + c vitaminbrustablett
• Proteindrink
• Rostade rotsaker, potais, crabsticksröra på yoghurt
• Äpple
• Fil med musli

= cirka 1400 kacl

Måste bara skriva en sak som hände mig igår. Jag fick väldigt ont i ena låret, kan inte riktigt beskriva hur det kändes, men jag var livrädd för att jag hade fått en blodpropp. En av de många biverkningarna jag har erfarit med bulimin, är min rädsla för att de mängder av onyttigheter som jag har konsumerat de senaste åren, kommer att resultera i form av blodproppar eller något liknande. Jag vet att jag antagligen bara är väldigt hypokondrisk när det gäller detta, men jag är verkligen rädd! Jag ser mig själv som en väldigt hälsomedveten person med "dåliga" dagar. Men tänk om de "dåliga" dagarna övervägande? Är så rädd för att mamma och pappa ska behöva köra in mig i sjukhuset för en blodpropp eller. Jag är så rädd för att läkaren ska säga som det är, att "er feta dotter nästan dog på grund av alla sötsaker hon äter.". Då skulle mina föräldrar få det svart på vitt: att deras dotter saknar kontroll och är inget annat än en ung tjej i en gammal kvinnas illa åtgångna kropp. Jag är verkligen livrädd när det gäller detta. Hoppas det aldrig sker. Låt det bara vara jag som överreagerar och bygger upp falska scenarier.

Hihihiihi, jag är så underbart glad nu! Ni vet den där inlämningsuppgiften som jag har skrivit om innan och trott att jag inte skulle klara - well, jag klarade den! Fatta vilken lättnad! Måste verkligen sluta upp med att vara så negativ. Jag är ju bra, smart och underbar. :) Älskar sådana här dagar! Har även läst och gjort anteckningar till drygt 800 sidor av litteratur de senaste dagarna... Men det handlade ju om psykologi, så det mesta var väldigt intressant! :)

Maten å andra sidan är en helt annan grej. Var duktig fram tills fem-tiden igår, då jag åt några kakor som fanns hemma. Sen bara brast det, orkade inte vara duktig, jag kände mig ju så äcklig och ful av de där kakorna, så varför inte fortsätta och få lite njutning dessutom? Så med skammen i bagaget drog till affären och köpte ett wienerbröd, en crossaint och ett paket av mina syndiga favoriter: ballerina-kladdkaka. Åt upp ALLT + ett antal mackor med ost, smör och marmelad... Fyfan alltså! Men idag ska jag vara duktig, för den andra sidan av mig är egentligen inte "jag" om ni förstår vad jag menar? Jag är ju duktig och flitig i allt. Jag städar och tar hand om mina nära och kära, jag har alltid gjort bra ifrån mig i skolan och nu fan ska jag bli underskön också! Jag vill! Nu ska jag ta och träna som den galning jag är! ;P