Direktlänk till inlägg 30 juli 2009
Jag vet inte varför, men jag känner mig så ensam att jag bara vill gråta och jag skakar nästan. Jag är en så sjukt svag person! Men jag ska inte bli svagare och gråta. Nej, jag ska ta mig igenom detta. Det är bara (förhoppningsvis) tillfälligt. Men jag känner bara att jag vill ha mamma här. Så brukar jag aldrig känna. Jag vill att hon ska hålla om mig, stryka bakåt mitt hår och säga att allt kommer att bli bra. Jag vill gråta. Jag vill tala om vad jag känner. Men jag vågar inte. Jag är alldeles för feg.
Blev grymt förvånad imorse när vågen visade på -1 kg sedan förra veckan. Trodde aldrig att jag hade gått ned npgot i vikt eftersom jag har ätit massor av godis och dylikt flera dagar, så jag blev positivt överraskad imorse över hur konstigt min kropp...
Gud, vad länge sedan det var som jag skrev här. Jag trodde att jag hade lämnat denna blogg bakom mig, men antar att jag behållde den lite som en snuttefilt då den var min trygghet under flera år där jag kunde skriva exakt vad jag kände, utan att behö...
Är helt avtrubbad, utan någon enligt mig acceptabel anledning Allt är ju bra Vågar bara inte hoppas eller göra några framtidsplaner Vill gråta en skvätt i hopp om att bli jag igen, men det är lönlöst Det finns ju inget att gråta för, bara ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
|||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|