Det som gör oss ätstörda unika och riktigt farliga, tror jag är vår vilja. Vilka motgångar vi än möter i vår kamp mot den perfekta kroppen så ger vi aldrig upp! Vi börjar alltid om igen efter varje misslyckande. Jag vågar inte ens tänka på hur många gånger jag har tänkt den tanken och hur många gånger jag har misslyckats för att sedan börja om på nytt... Känner ni igen er? Så har min dag varit. Jag hade tänkt unna mig godis, men det slant någonstans på vägen och blev en rejäl överätning. Hamnade nog någonstans runt dagsintaget. Försökte att inte få panik över detta, det är så sådant som händer intalade jag mig, det vet jag. Men jag kunde inte låta bli med att kompensera detta misslyckande med HÄRLIIIIG TRÄNING!!! :D Sprang så att det kändes som om knivar skar inuti mina knän! Men fan vilken känsla det är efteråt! Vilken adrenalinkick, vilket lugn! Blev även den vanliga hemmaträningen. Skäms över att min mage kurrar nu, men den ska inte få vinna ännu en gång idag!