Det känns som att jag ska spricka av ursinne! Vad är jag för en vän som blir så sjukt avundsjuk på en av mina bästa vänner när hon planerar in saker med en annan kompis som vi borde göra? Varför säger hon saker till henne som hon brukar säga till mig? Jag vet att jag också gör så, fast på något sätt så är det inte samma sak. Hon har så många som älskar och beundrar henne och varför skulle de inte göra det, hon är ju perfekt! Fan vad jag avskyr att jag inte bara kan strunta i detta och acceptera att man har fler än en vän. Jag vet ju hur korkat detta låter! Men hon är ju min! Hon är ju min bästis, ingen annans! Jag är sinnessjuk, ärligt, det känns verkligen som att jag är det!

Maten är hela tiden en kamp och jag försöker att inte få ångest över att jag inte tränat idag, då jag är riktigt förkyld. Masade mig i alla fall ut på en 30 minuter kort promenad... Men jag känner mig äckligt omotiverad vilket är hemskt dåligt! Nu fan har jag ju tid över! Då borde jag klara av att bli smal och vacker och koncentrera mig på det. Men nej, istället kommer jag säkert bli en riktig soffpotatis och min feta mage kommer att täcka mina lår och slutligen så kommer jag att dö. Det är åtminstone en befrielse! Men nej fan jag skulle ju inte tänka så här! Jag skulle ju bli frisk! Det är ju därför jag har hoppat av utbildningen, eller lurar jag bara mig själv?