Är här i mathelvetet. På min ena axel sitter en del av mig och garvar åt mig själv just nu. "Trodde du verkligen att du skulle klara det din tjockis? Gå bara och ät tills du sprängs, eller ännu bättre hoppa från den där bron som du så ofta tänkt på! Gör det! Gör det! Ingen skulle ändå sörja över ett fetto mindre"

Den andra delen av mig säger att det är en ny dag imorgon, då kan du ta tag i detta och svälta dig till din drömkropp. Inget friskt tänkande här alltså. Fan, jag kommer ingen vart! Har bara ätit, ätit, ätit och det enda jag vill göra är att träna ur mig allt fett och svälta, svälta svälta! Känna mig duktig! Känna tomheten!