...det är den verkliga frågan! Det finns en kille som jag hela tiden ser. Jag vet vem han är och jag tror att han anar vem jag är. Har umgåtts i samma kretasar förrut kan man väl säga. Var gång vi springer på varandra, så ignorerar jag honom. Eller i alla fall så gott jag kan. Men jag kan känna hans blick bränna i mig. En blick som vittnar om igenkännande eller i alla fall förundran. Oftast kan jag inte motstå frestelsen att kasta en rätt ointresserad blick på honom som egentligen är allt annat än just ointresserad. Alltid det...

Han är grymt snygg men är en 5-7 år äldre än vad jag är. Han har en flcikvän som jag för det mesta ser honom med. Men egentligen är han väldigt snuskig av sig och en riktig bad boy. Allt detta gör honom bara ännu intressantare för mig. Alla dessa sammanträffanden när vi springer på varandra, är de verkligen bara slumpmässiga eller är det ödet? Jag vill tro på ödet, men samtidigt skrämmer det mig att tro på något som inte jag kan påverka.

I´m confused...

Är helt slut efter alla karnevaldagar! Men kul var det! Att springa med i tåget, tälten, vännerna och allt skratt, revyn... Ja, tummen upp på nästan allt! Maten har också gått hyfsat bra + mycket kalorier som brändes med alla promenader fram och tillbaka och springet på plats. Oh yeah!

Det har varit en riktigt varm och skön dag idag. Det har verkligen behövts! När sommaren väl kommer är det snabba ryck som gäller! Var ute på en långpromenad och brände 600 kcl. Men jesus vad svetten rann! Denna tryckande värme har gett mig huvudvärk hela dagen också, så jag har inte orkat göra mycket (jag och mina ursäkter...). Det är inte klokt vad vädret kan påverka en! Även månen (när det är fullmåne) påverkar uppenbarligen min sömn också. Maten har gått bra.

Jag hade skött mig så bra hela dagen igår ända tills jag skulle ut. Blev utgång på ett par pubar. Tog en drink, som jag endast köpte för att en av mina kompisar bara tjatade på mig att jag skulle ta en nu när hon var här med mig. Sedan ville hon att jag skulle köra på fler och jag och min andra kompis ville inte. Vad gjorde hon inte då utan trugade i oss mer dricka som hon betalade! Alltså ingen respekt. Säger man nej får folk fanemej väl ta och acceptera det! Tycker om denna vän, men hon fattar inte att alla inte är som hon. Bara för att hon vill festa hela natten fram till morgonen, så får man respektera att andra inte vill det! Och på en måndag... Men nej, så var det inte. Blev riktigt packad, eftersom jag knappt hade ätit något den dagen. Men det var väl för det mesta kul ändå även om en hel del urartade sig... Men alla extrakalorierna... Usch! Nä, respektera andra säger jag bara!

Hallå på er!

Jag är på jättebra humör idag. Solen skiner och alla blommor är utslagna och doftar underbart! Snart ska jag iväg och träffa några kompisar. :) Har varit ute på en långpromenad och bränt 550 kcl. Har hittills ätit 450 kcl. Tänkte köra på 600 idag, så det är 150 kcl kvar. Jag ska bli smaaaal! Tog en stacker för ett par timmar sedan så att jag inte failar ikväll. Känner verkligen av den, det var ju ett tag sedan sist. Men jag gillar det. Känslan av yrsel, skakiga händer och illamående är ett tecken på att jag är på rätt väg. Så nu kör vi för fan!!!

Slut på trycka-i-mig-skiten. Funkar inte. Mår urdåligt av det. Ca 600 kcl blev det idag. Jag är trött. Men jag vet att jag måste ta tag i saken innan det går ännu längre. Jag kommer att gråta längs vägen, jag kommer att skrika och må skit, men det är inga anledningar till att fortsätta på vägen till sjuklig fetma.

Det är inte mig värdigt.

Det är ingen värdigt.

Det har gått för långt.

Jag vill inte längre.

Jag hatar allt som har med mig själv att göra.

Jag hatar mitt liv.

Denna dag har jag förbränt 450 kcl på träningsfronten. Usch, låter så lite. Dålig! Dålig! Dålig! Kcl-intaget annars är 800 kcl.