Du undrar varför jag inte berättar hur jag känner. Well, det är inte bara för att jag har svårt att öppna mig för andra, utan jag är rädd för att det skulle bli för mycket för dig. Du vet en del älskling, med det är bearbetade sanningar. Jag lever ständigt med ett svart moln ovan mig, redo för ett dundrande oväder när som. Nu är det ovädret här. Det är mörkt och jag sjunker allt längre ned. Men jag vägrar att isolera mig den här gången! Dock är detta ovädret mitt fel, det kan jag ta på mig. Men jag känpar på - jag sträcker ut handen, på jakt efter solen.

Snart är den här.

Känner att jag är påväg tillbaka till skiten. Eller det är ju inte bra nu heller, men jag vet att jag kommer att balansera på kanten några månader framöver. Intalar mig själv att så fort jag nått mitt viktmål så ska jag få in normaliteten igen. Men hur längesedan ärdet egentligen sedan jag var "normal"? 3-4 år kanske? Blir så ledsen när jag tänker på att jag kommer att svälta mig själv igen när jag väl får mina fina piller igen. Hur sjukt är inte detta beteendet egentligen; att svälta sig själv för att bli smal när det finns så fruktansvärt många människor i världen som svälter p.g.a matbrist? Man vet liksom hur sjukt det är, men när man väl är inne i det, så går det inte att ta till sig det på ett rationellt sätt. Vet bara att jag inte kan fortsätta att vara så här tjock längre. Dessa åren har åtminstonde lärt mig att jag inte kan äta 100 kcal/dag och tro att det inte blit hets sen, nej ,gällande det har jag blivit klokare. Kommer att återkomma till detta i ett senare inlägg.

En annan sak som jag är rädd för, är den lockelse som svälten utövar på mig med de där fagra dagarna med tom mage och träning. Adrenalinkicken och känslan av att man kan klara allt! Ja, de känslorna är underbara! Och att sedan ställa sig på vågen och se kilona försvinna ifrån mig - obeskrivligt! Jag vet att jag kan klara det, för jag har ju gjort det förut. Gäller bara att komma ihåg att jag inte får ge upp kampen. Gäller att ta tillbaka ursäkterna för att inte oroa folk. Jag längtar tills kläderna sitter löst igen.

I want bones.