Fick precis ett oväntat besök av en mycket kär vän. Underbart! Inser hur mycket jag saknar allt och alla. Älskar er!

Ska träna nu. Jag är så sjukt omotiverad! Vill helst av allt bara sova. Men det är för förlorare.

Helger är förbannat jobbiga! Familjen köper hem snask och annat gott och man vet att det finns där och kan inte låta bli det! Är jättetrött, trots att jag har sovit hur länge som helst i natt. Men mina skärsår från min jävliga kväll igår gjorde ont. Men de syns åtminstone inte lika mycket på höfterna som på handlederna. Jag skäms för mitt beteende igår. Pappa pratade allvar med mig och ja, jag sa ju vad jag kände. Jag grät, men jag kände ingenting. Tårarna bara rann och jag kunde inte behäska mig. För vilken jävel gråter utan att känna något? Behövde smärta. Behöver smärta. Hatar detta. Hatar mig.

Har varit med bästisarna idag. Det var trevligt, men jag fattar inte hur de står ut med mig. Jag är ta mig fan så jävla sorglig! Så konstigt jag betedde mig idag. Kompisen säger att jag ser spinkig ut. Jag borde bli glad över detta. Men jag blir bara arg, för det hon tror att hon ser är ju så fel!

Tryckte i mig mat mitt i natten. Underbara jag... Så jag tycker faktiskt att jag förtjänar en ren dag idag. Ingen mat. Jag mår så bra just nu!

Okej, nu lurade jag visst mig själv. Det blir lite tysta övningar som ingen kommer att märka. Vet inte hur jag ska stå ut annars. Måste ju träna för att undvika att sluta som en fettklump. Damn, vad jag sprutar ur mig inlägg ikväll!

Okej, ingen träning, för många kakor = min torsdagskväll. Men okej, imorgon är en ny dag. Så blir det annat!

När man inte vill gråta längre, då är det bara skrattet kvar. Det där hysteriska, falska skrattet som klingar i luften.