Inget löser sig någonsin. Lycka kommer och går, men ångesten och smärtan kvarstår hos mig. Eller, vilken smärta egetligen? Förrutom ångest, så känner jag inte mycket mer. Det är bara när jag skadar mig själv som ångesten försvinner, åtminstone för stunden. Samma sak gäller, hetsen och kräkningen. Men skiten kommer efteråt, den kommer alltid! Jag gör inte bara mig själv illa, utan jag skadar de jag älskar på grund av detta. Jag faller allt djupare och djupare i min egen missär, i min "alter-ego-självömkan". Kanske man skulle fixa lite droger, eller helt enkelt bara avsluta det hela med ett fall framför bilen.

Okej, salladen låg på ca 200 kcl. Det är okej. Lättnad!

Såg en kille för ett tag sedan, som jag tyckte var jättesöt. Så jag addade honom på facebook och nu har vi börjat flörta lite. Han verkar intresserad, men jag är så sjukt nervös. Jag vågar inte hoppas något, jag SKA INTE hoppas på något, för varför skulle han gilla mig? Han driver väl bara med mig. Alla måste tycka att jag är urful, för de glor på mig så sinnessjukt mycket. Jag klarar inte av det!

Första dagen med kompisarna gick bra, åt "bara" en mindre portion pastasallad. Andra dagen saknar ord... SKämms som fan för det jag gjorde! Klarade inte av att vara kvar med de efter det, så dagen därpå åkte jag hem och åt bara ett knäcke med kalkon. Nu vet jag i alla fall, att jag ALDRIG kan åka iväg med kompisar så igen. Inte ens då har jag någon kontroll! Idag hade jag inte tänkt äta något, men när man är ute med mamma, så blir hon sur och misstänksam när man inte äter något. Så vi begav oss till McDonald´s och jag valde det som verkade kalorisnålast: en ceasarsallad med grillad kyckling. Men åt varken osten, dressingen, brödkrotongerna och bara lite av brödet. Så jag känner mig ändå nöjd. Men måste kolla upp hur mycket kalorier jag fick i mig, för jag har en jävla ångest just nu!

Jävla cpunge jag är! Inte nog med att maten kommer att gå åt h****** nu på resan, så måste jag även dölja min såriga arm. Jag är sååååå intelligent. De kommer inte att gå på mina lögner, de känner mig alltför bra de jävlarna... Men jag tänker inte låta detta hindra mig från att träffa dem. Jag måste bara kämpa och gå efter mina principer: "Svält gör dig smal och lycklig..." Ha! Kollar på "Sense and sensibility" nu. Love it!

Skär, skär, skär, skär! Så bra jag är... Men hellre fysisk smärta som jag kan hantera än psykisk... Är bortrest med kompisar fredag-måndag. Hur fan ska det gå med maten? Hur ska jag komma undan? Hur ska jag kunna verka "normal" så att de slutar att oroa sig för mig?

nej, nu förstör jag dagen ännu mer! die fooooood!!!!!!!

Jag är en hetsätande jävla tjuv! Vem fan snor kakor och dylikt på jobbet, för att hon inte kan låta bli utan MÅSTE äta det just då, fast det inte är HENNES? Fan, jag vill bara skära bort allt mitt äckliga fet från min kropp!

Var på äc idag, nu kommer "behandlingen" snart att sätta igång på allvar och jag måste inse att jag har en sjukdom säger dem... Men det är så sjukt svårt att göra det! Jag avskyr att vara "svag" och ta emot hjälp. Men jag vet att jag måste ordna upp detta, för det är inget bra liv som jag lever nu. Hetsåt tunnbröd med ost och kalkon imorse, så det blir ingen mer mat idag utan jag ska ut och jogga när mamma inte är hemma. Jag är smart! För om hon inte vet om att jag redan har varit ute, så kan jag ta en runda till senare ikväll. Hehe, joggade igårkväll också, men fyfan vad det var jobbigt. Men ska få upp kondisen igen nu! Nu jobbar vi på för fan!