Har fortfarande på mig min pyjamas. Borde verkligen byta om och ta för mig något istället för att sitta här och deppa över mina egna dumheter. Borde åtminstone ta en promenad. Ska försöka att göra det senare. Men vad händer resten av kvällen? Jag tänker sitta här ensam, instängd på mitt rum, bara jag och min svarta själ. Det är allt jag förtjänar. Det är allt jag vet.

Jag kommer aldrig att satsa på honom. Det kom jag fram till idag. Jag är för feg. Men framför allt - jag kan inte tro att han skulle vilja ha ett sådant värdelöst fetto som jag när det finns vackra änglar som flyger omkring därute. Dessutom har jag inte tid - jag har ju min ätstörning att ta hand om. Jag kommer aldrig att komma ur den, det har jag också kommit fram till. Den tynger ned mina axlar så att de släpar i marken och det gör mig så oerhört trött! Dessutom ska jag förhoppningsvis plugga till hösten, sen flytta och det kommer att ta tid!

Jag är medveten om att allt ovanstående bara är urusla ursäkter för att jag ska klara av att fortsätta på exakt samma, korkade sätt som vanligt. Men ärligt, om han inte gör något så kommer jag aldrig att våga. Fine, för att han kanske var lite intresserad den där kvällen, men det är väl glömt och begravet sedan länge. Han var väl full eller något. För det går inte att gilla någon som jag.

Det går inte.

Våffeldagen gick ju åt helvete igår. Så har kört på idag! Eller fram till ett par timmar sedan då jag åt så att jag ändå hamnade totalt (hela dagen) på 1200 kcl. Därför har jag åtgjärdat en hel del med att springa en mil. Here we gå igen med kompensationer hit och dit...

De pratade om minnesvärda stunder om sina respektiver mor- ochfarföräldrar på jobbet. De pratade om de med en sådan värme att jag nästan blev förläget vände mig bort. Jag har aldrig haft den kontakten med mina. Min morfar är död, min mormor träffar jag kanske två gånger om året, min farmor har jag väl träffat ett drygt dussin gånger i mitt liv och mina farfar vill inte veta av oss. Så jag har aldrig riktigt upplevt den där sortens kärlek, men jag har saknat det trots att jag aldrig velat erkänna det. Men en sak har jag lärt mig av detta och det är att när jag får barn, så ska de få det jag aldrig fick. Men så säger väl alla föräldrar...

Maten åkte in och upp igen. Inte bra, men det kändes desto bättre. Har varit på bra humör nästan hela dagen på grund av det finfina vädret! :D Några kompisar kommer över om en stund för lite våffelkalas dagen till ära.

Är nu hemkommen från jobbet. Är jättetrött, men jag har lovat mig själv att det inte ska hindra mig från att träna. Gör det ont är det bara att bita ihop! Det får bli mitt ordspråk!

Vad hände nyss? Jo, efter 9 kakor så tog jag fram min soptunna, tandborsten och spydde.

Dumt! Dumt! Dumt!

Inte nog med det så funkade spyreflexerna fortfarande utmärkt.

Tänk inte på det! Tänk inte på det!

Men påsen läckte ut över mig, golv och säng. Så jag kan verkligen säga att det har varit mycket att äckla sig över när jag fick städa upp.

Nu känner jag mig ovärdig livet.

Jag känner mig som ett djur.

Jag vill inte detta.

Jag hade ju slutat!

Kakor här! Åh. dessa himmelskt goda kakorna! Är inne på min fjärde nu (400 kcl... tillsammans). Kommer att bli fler. Bråkade i affären med brosan. Orkar inte bry mig nu eller ens förklara bråkets trivialitet för jag vet att jag har rätt och att jag gjorde det för att jag älskar honom. Kanske förstår han det när han blir äldre...