Ni får uthärda ännu ett inlägg av mig denna fredagskväll. Det kommer hög musik från alla rum i denna lägenhet i alla dess genrar, skrik från vardagsrummet och en sorgsen tjej framför denna dator. Men jag är samtidigt glad för min kompis skull som verkar lycklig. Hon har visst träffat en underbar kille. Han vill ha henne och tvärtom. Längre än vad jag någonsin har kommit. Love is in the air... Så jag tänker inte dra ned henne i min skit igen. Jag ska inte förstöra hennes lycka med mitt elände.

Finns sprit hemma. Borde supa mig redigt full och sedan slå flaskan i väggen och skära upp mina handleder. Bara ligga ned på golvet och se livet rinna ur mig. Bli allt svagare och svagare. Förlora medvetandet och vandra bort från denna verkliget. Låta det snabbt. Men jag kommer inte att göra det. Jag kommer inte att supa sönder mig än. Men handlederna kommer tyvärr att få ta stryk. Måste ju lätta på värdelösheten på något sätt.

Magkatarren vill heller inte gå bort... Den är väl mitt straff för villken fruktansvärd människa jag är.

Ja, här sitter man igen och fråssar då, fast man inte borde det. Tittar på mina lår som växer sig till sig till gigantiska proportioner. Borde verkligen börja om på nytt. Inget halvdant längre, för det funkar inte. Men jag vill ha mer. Vill äta mer nu! Damn...

Men varför skulle jag bry mig egentligen? Ingen vill ha mig och jag vill ha allt och ändå ingenting. Jag är trasig och det är enklast så här. För ju tjockare och fulare jag blir, desto större anledning får jag till att unvika livet, för att sedan dra bort den sista livslinan.

Jag är nära.

Läskigt nära nu.

Men jag tänker inte skrika ut ett "hjälp", hur det än går.