Åh, vad jag blir förbannad på alla tjejer som är så jävla naturligt vackra! Jag vet hur ytlig jag låter, men jag vill också vara vacker. Jag vill också vara glad, lycklig och älskad. Jag vill ha en dag utan någon sorts ångest.

Är det för mycket begärt?

Gud vad jag avskyr att vara avundsjuk... Jag är så fylld av hat bara.

Dumma, osmarta jag som var tvungen att skära mig igen för några dagar sedan! Jag skulle ju sluta! Jag vill ju sluta! Men gjorde det på ställen som det inte syns så bra på, som ovansidan av låret (fy fan vad det ser ut nu, kan verkligen inte bada!) och undersidan av överarmarna. Men detta sista syns ju rätt ordentligt och jag som ska på bröllop imorgon och ha en urringad klänning på mig! De får inte se! Jag ställer redan till mer tillräckligt bekymmer för de! Jag skär mig INTE! Det gör jag inte! Det var bara dåliga dagar, ett sätt att lätta trycket på. Det ska inte hända igen! Jag ska kasta rakbladet (ännu en gång). Eller... jag borde göra det, precis som jag borde kasta tandborsten (igen). Men jag kommer inte att göra det.

Jag behöver tryggheten.

Åt en kalorisnål tonfisktsallad idag. Men sen efter mitt bak, så slank cirka 2,5 chokladmuffins ned. Crap alltså! Inte hade jag tränat alls heller, för att jag kände mig småsjuk. Men nu blev det annat! Gav mig ut på en powerwalk på 1 timme. Inte så mycket, men alltid något. Resten av kvällen kommer att bestå av min vanliga träning till film. Ja, så går det när man frossar!