Jag borde inte göra så här mot mig själv igen, men jag orkar verkligen inte med någon mat idag. Jag förtjänar inte det. Så istället sitter jag här och darrar med 60 mg efedrin + 200 mg koffein i kroppen och jag kan inte låta bli att älska känslan av en tom mage!

Jag är så trött på att vara mamma till alla. Jag vet att det till största delen är mitt eget fel och att jag måste börja ta hand om mig själv. Jag måste sätta mina behov först, men jag känner mig så oerhört självisk då! Jag vill ju göra det bästa för de jag älskar. Jag vill ju finnas där när de behöver mig, i ur och skur! Jag vill vara deras stöd, deras klippa, men jag tror att jag har tappat bort mig själv någonstans längs vägen.

För djupt, för djupt, för fucking jävla djupt! Det vill inte sluta blöda! Men man får väl skylla sig själv... Känner mig åtminstone lugnare nu.

Okej då, min dag vekar ha slutat i en hemsk överätning... Duktig jag är...

Hemma från en underbar lång dag med bästisen, som tog slut alldeles för fort! :( Har shoppat en massa och ätit på tok för mycket. Men vet ni vad, det känns faktiskt okej. Det var ingen hetsätning, utan jag åt för att jag var hungrig eller sugen. Jag måste bara se till att komma ut mer och sluta isolera mig! Jag behöver mina vänner. Det är ju de som är ett stort skäl till varför jag inte ger upp.