Det känns som att jag har gått ned i vikt. Men det kan väl inte stämma... eller? Jag har heller inte vägt mig på ett tag och jag försöker vekligen att undvika det, så att jag inte triggas att fasta eller överträna igen.

Trots att det går bra med maten, så har jag tagit bort alla andra känslor kring det i föregående inlägg. I en dryg vecka orkade jag inte vara det minsta social utan jag har fokuserat alldeles för mycket på det här med att jag ska bli frisk och äta bättre. Visst, det har ju gått rätt bra. Men guuud vilken ångest som medföljer! Dagarna går ju ut på att planera måltider, fasa inför dem, längta till dem (?), sitta och stirra på klockan och plötsligt så är det matdags igen och sist men inte minst så MÅSTE jag ju röra mig varje dag, för annars förtjänar jag ju för fan ingen mat. Så alla dessa tankar slåss i mitt huvud dygnet om och jag blir så trött.

Varför ska mat vara så svårt?

Maten gick till början som planerat igår. Men sen så bakade jag och det blev ett restaurangbesök med kompisarna (som jag klarade bra). Men hetsade i alla fall inte, utan överåt. Har verkligen försökt att inte kompensera för det idag. Har ätit:

Frukost: Grov macka med kalkon, yoghurt med bär och massor av kanel

Middag: Tonfisksallad med keso och gröna bönor

Kvällsmat: Nektarin, banan

Kanske låter detta matintag lite lite för somliga och jag vet att det egentligen är alldeles för lite för mig också. Men jag försöker att ta ett steg i taget för det skulle verkligen inte gå för mig att äta 1800 kcl om dagen frivilligt, vecka in och vecka ut. Kanske jag når dit en dag, men jag är inte naiv att tro att den dagen är idag.

Sedan har jag också varit ute och gått i en timme. Så det känns faktiskt som att det har gått bra idag. Älskade dagens väder. Det kändes som höst och det är då jag mår som bäst. Jag gillar när det går som jag vill.