Trevligt att komma hem och bli utskälld av sin mamma för att pappa inte följde med oss hem och nu antagligen har däckat någonstans (enligt henne) och för att jag inte tog hand om min lillebror så att han inte skulle bli full. Vaddå inte tog hand om honom? Om hon bara visste hur jag såg efter honom hela kvällen och hur packad han skulle ha varit om jag inte varit där. Men nej, allt är ju MITT fel och det är ju såååå jävla synd om henne som vanligt! Jag gör faktiskt mitt bästa och det är inte jag som är hans mamma! Jag är bara hans artonåriga syster och min pappas dotter. Om hon hade fått bästämma så hade hon säkert kopplat ihop oss alla hemma så att hon hade koll på oss dygnet runt. Jag är bara så sur på henne nu! Hon förvärrar bara allt!

Hemma från bröllopet. Precis som resten av släkten så samlas även jag vid baren när det vankas gratis drinkar. Sjukt gott, men äckligt mycket kalorier måste det ha varit i dem. Maten höll jag inte igen på heller, trots världens ångest emmellanåt. Det var rätt trevligt ibland, men jag känner mig verkligen utanför i släkten. Det är så många som jag ínte känner och jag kan inte riktigt vara mig själv med de. Man känner när man inte är älskad. Well, pappa blev kvar där och jag fick gå med min lulliga lillbrosa hem. Det var nästan det bästa på hela kvällen! Men säg inte att jag sa det om honom till honom. ;P