Förresten, när jag satt och väntade i väntrummet, så kände jag mig verkligt illa till mods. Jag brukar oftast vara ensam där, men idag var det fullt med folk! Tjejerna var så smala och vackra och jag kände mig som en malplacerad gris bland änglar. Jag borde verkligen inte ta upp tid och plats när så många andra behöver mer hjälp än vad jag behöver. Det känns verkligen som att jag måste vara mycket smalare för att förtjäna den hjälp jag får.

Dumma inlägg som jag råkade radera! Jaja, får försöka skriva om det igen då. Jag överlevde ännu en dag. Hoppas verkligen att det är sant deet som man säger; "det som inte dödar en gör en bara starkare!" Jag hade verkligen behövt bli starkare nu, för jag ser ingen soluppgång längre. Bara mörker ja, självömkan tyvärr. Fyfan för mig säger jag bara!

Denna natt sov jag även runt 15 timmar. Det kan väl ändå inte vara normalt? Jag är sjukt trött hela tiden och bara sover och sover. Orkar inte ens träna! Ändå är jag inte sjuk. Eller? Jag kanske är dödssjuk! Jag skulle inte bli förvånad om jag var död imorgon.

Var på mitt "första" terapisamtal idag också med denna psykolog och det var väl okej. Hon var riktigt snäll och brydde sig verkligen. Men det var jobbigt när hon tyckte synd om mig, att jag är involverad i en svår familjesituation och så. Men jag trivdes med henne, även om jag var jättenervös. Hon visade mig förslag på olika måltider och då jag berättade att jag försöker äta mer, så tyckte hon att det var bra, men att det inte alls var tillräckligt! Inte ens den frukost som jag har börjat äta på sistone var tillräckligt stor. Så nu vill hon att jag ska försöka att börja med större frukostar! Hur ska det gå? Hon vill till och med att jag ska ha smör på mackorna och tycker att det är okej. Jag fattar inte! Jag vet att man behöver fett, men jag känner mig bara så eländig när jag har ätit det. Men jag ska ta tjuren i hornen och verkligen försöka att följa dessa frukostråd.