Jag vaknade idag fylld av självförakt. Det var så djupt att jag bara ville ligga kvar i min säng med stängd dörr och fördragna gardiner resten av dagen. Men jag tog mig upp. Om jag hade varit smal och fin hade jag kunnat ligga kvar, men tjockisar som jag måste upp och träna.

Ställde mig på vågen. Var beredd på dödsbudet. Men vågen visade istället att jag hade gått ned i vikt What? Vågen måste vara hur snurrig som helst. Den ljuger säkert, för jag känner mig tjockare än någonsin. Sedan vägde jag mig igen och då sade den istället att jag vägde samma som igår, sedan hade jag visst gått upp typ 3 kg. Det sista stämmer säkert, så ingen mat kommer i alla fall innanför min mun idag. Man vill ju vara på den säkra sidan.

Nä, ska ut senare i det soliga vädret. :) Skolan kallar... 

Vet ni vad det hemskaste i världen just nu är för mig? Jag har ätit okontrollerat ända sedan jag kom hem idag. Ja, kan inte sluta trots att magen snart sprängs. Jag tar död på mig själv, jag vet. Men so what! Jag pallar verkligen inte längre! Vad tjänar mitt liv till egentligen? Jag mår skit!Det går dagar då jag äter nyttigt och lite och tränar som en mainiac, sedan spricker det ett tag och jag är tillbaka på ruta ett och kämpar mot kilona. Ibland försöker jag äta normalt, men det slutar aldrig riktigt bra.

 Fatta vad pinsamt det har varit idag. Jag har gått från affär till affär för att köpa onyttigheter. Att se folks blickar "ja, du bara ditt fetto fortsätt du och ät!" och veta hur fel allt detta är. Det smakar knappt längre ändå! Jag orkar inte. Jag behöver beställa efedrin, men måste vänta på pengarna... Men fan vad jag ska beställa! Jag måste få tillbaka mitt liv. För jag orkar inte med detta skitet! Bryr mig faktiskt inte längre om biverkningarna. Har sådan jävla lust att bara ta en massa piller och sova en stund. Bara en liten stund. Få slut på allt. Men jag vet att jag inte kommer att göra det. Jag är inte sådan. Tror jag... Men jag har redan sjunkit så lågt, so way not? Mina kompisar undrar hur jag mår. Men som den lögnare jag är så ljuger jag. Men jag är trött på lögnerna. Jag är trott på mitt så kallade liv.

I´m so sick and tired.

I´m so full of tears.

But I can´t cry.

And I can´t win.

I´m dead, but alive.

I´m a Zombie.

Nej! Jag ska inte bli så! Fan, nej!

Dagen började med en ovanlig sak  -  jag kände mig vackrare och smalare än på länge eftersom jag har gått ned 1,5 kg! :D Tänkte att det kanske äntligen skulle bli en bra dag. Men saken är den att jag är svag, så jävla svag! Än en gång gav jag mig för hetsen. Det kändes underbart ett tag när jag tryckte i mig:

* alltför många mackor med smör och ost

* ca 80 gram mörk choklad

* 20 gram mjölkchoklad

* 115 gram kladdkaka

* 500 ml glass

mm...

Jag kände mig lycklig samtidigt som jag bara ville gråta. Jag ville bara kura ihop mig i fosterställning. Det var som om jag inte hade kontroll över min kropp. Jag såg hur mina händer tog tag i maten och stoppade in den i munnen. Jag kände smaken till en början, men sedan åt jag bara tills det tog slut. Men jag visste hur jag skulle må sedan. Jag visste hur min mage skulle kännas, jag visste hur fettet skulle komma tillbaka. Jag vet det alltför väl. Det slutade med att jag stod på knäna över toaletten med fingrarna i halsen. Men sadan hände något - jag kom fram. Jag har ju lovat mig själv att inte kräka. Jag vet att ångesten försvinner och allt känns så jävla bra efteråt. Men jag vill inte förstöra mina tänder, matstrupe och mage. Jag vill inte spy blod igen och nästan svimma av all hjärtklappning. Jag är trött på att torka bort mina egna spyor från ansiktet. Jag är trött på att spy i mitt eget jävla rum som sista utväg! Så jag gjorde det inte. En vinst, även om det inte känns så just nu.

Men varför kan jag aldrig bli frisk? Jag vill inte se ut så här! Jag vill inte vara mig längre! Jag är en kontrolllös, tjock fettboll som rullar omkring. Så skjut mig, skjut mig nu va! Visa lite barmhärtighet! Snälla? Ångesten är här igen, min närmsta vän. Ha! Jag klarar inte av detta igen. Hets på en måndag. Jag är fan helt jävla underbar!

Jag ville gå in till mamma, så att hon kunde hålla om mig och trösta mig som när jag var liten. Men, nej, jag ska inte dra in henne i mitt eget personliga helvete. Det var som hon sade för ett tag sedan:

Mamma: Hur går det med dina matproblem? (hon vet att jag har haft lite problem med kaloriräkning och hets, men hon vet verkligen inte allt. En gång hörde hon mig t.o.m när jag spydde på toan, men jag sade att jag var magsjuk och hon trodde mig. Tror jag...)

Jag: Det går bara bra! Har inte haft några som helst problem med det nu på jättelänge! Tänker inte ens på det längre. (Fan vad jag är bra på att ljuga folk rätt upp i ansiktet!)

Mamma: Vad bra! För jag skulle bryta samman om det blir mer problem nu...

Så nu förstår ni varför jag verkligen inte kan berätta något för familjen. Vi har så sjukt mycket problem nu och jag vill inte förvärra saken ännu mer.

Imorgon blir det ingen som helst mat för min del! Jävla fetto är vad jag är! Åhh motivation någon?

Kan inte sova. Jävla mensvärk! Magen kurrar. Kanske jag borde äta något? Nej, för fan! Ingen mat! Du förtjänar ingen mat ditt jävla fetto! Du har ätit nog! Ingen mat! Tänk på barnen i Afrika, stackarna svälter! Så ha inte mage och tänk på mat!

Hatar att inte kunna sova. Kvällen/natten är den svåraste tiden på dygnet. Det är då hungern och suget kommer igång på allvar. Men jag måste stå emot! Jag kan! Jag vill! Jag ska! Jag ska bli SMAL! NU!!!

Lite vackra bilder kanske?

Den som ändå hade hennes kropp... suck, älskar låren och magen speciellt! :)

 Åhh, kolla in Kristens ben bara! Wonderful

 Hur kan folk säga att hon är FÖR smal? Hon är j helt perfekt!

Kolla bara vilken skillnad det är mellan bild 1 och 2/3! Om hon kan lyckas så borde väl ända jag också kunna göra det?
 

Dagen har varit sådär. Den började bra med havregrynsgröt och mjölk med äpplemos (lågkalori) och ett tunt knäcke med kalkon, sedan riskakor och banan till mellis. Jag försöker ju att äta normalt för att slippa hetsen. Sedan orkade jag inte fixa middag för jag hade en riktigt hemsk huvudvärk så jag gick och lade mig. Sedan var jag hungrig och eftersom jag har fått för mig att jag inte kan äta varm mat för ofta, så gjorde jag lättyoghurt med musli och blåbär. Men jag var sugen på mackor. Jag var tvungen att ha mackor!Därför åt jag bara blåbären och slängde resten. Så det blev 4 mackor (vitt bröd!) med ost, bredgott (!) och kalkon och några riskakor. Jag tänkte att om jag klarde av att äta det utan att hetsa, så har jag kommit långt. Det gick bra. Men sedan bjöd mamma mig på mintchoklad och jag kunde inte stå emot, så åt ca 80 gram av det, plus lite mörk choklad.

Hela dagens kalas gick på drygt 1600 kcl... Damn! Det gick inte alls som planerat, men samtidigt så vet jag att det kunde vara så mycket värre! Jag stod emot begäret att släppa allt och ha en av mina ökända "ätar-dagar". Men nej, jag är starkare än så! Så jag tränade på crosstrainern och brände över 250 kcl + 200 situps. Alltid något. Var ju tvungen att få bort ångesten... Borde egentligen inte ha tränat idag. Min kropp är helt slut efter al träning denna veckan. Mina hälsenor gör ont... Men har ma varit så jävla glupsk som jag så kan man inte bry sig om lite smärta. Nej, hellre fysisk smärta än psykisk.

Men usch vad jag känner mig tjock och äcklig! Det känns som att jag har gått upp flera kilon, men samtidigt så vet jag att det inte kan stämma. Men vitt mjöl  och mjölkchoklad gör att jag känner mig så osund och äcklig. Ska jag någonsin nå mitt mål? Jaja, vägning imorgon då... En ny dag. Efter regn kommer alltid solsken. Det måste vi tro på! Livet kan inte bara stanna upp för att vi ska gråta ut.

Gjorde ett test på: http://ffp.uku.fi/cgi-bin/energynet03/bodyshape03.pl?session_id=f06297a09b45da12d3043e913999ec2f som visar ens kroppsuppfattning. Man får välja mellan en rad kroppstyper och gissa vilken man är. Jag valde nr 5, men var visst nr 3, hm... Visar kanske lite på den skeva kroppsuppfattningen som jag pratade om i föregående inlägg.

Hur blev era resultat?

Vem är jag?

Hmm, jag har funderat över en sak ett tag. Mina kompisar säger att jag har blivit smal och ser jättebra ut. De tycker inte att jag ska gå ned mer i vikt. Men hur kan jag tro på att det de säger verkligen är sant? Vad menar de med "smal"? Jag är ju tjock! Så fattar inte hur de kan få det till att jag är smal. Kanske är de rädda för att jag ska bli smalare och därmed se bättre ut än de. Ha! Fan vad nice det hade varit! Men ändå kan jag inte sluta tänka på om det är min självbild som det är fel på. Tänk om jag verkligen är smal, men inte ser det. Förvirrande! Det är en konstig värld vi lever i...