In:

1000 kcl

Ut:

crosstrainer - 225 kcl

situps: 120 kcl

Promenad: 220 kcl

Totalt: - 565 kcl

1000 - 565 kcl = 435 kcl

Åt frukost vid halv tolv (naturell yoghurt med musli och äppelmos), men magen skriker efter mat redan! Har heller ingen energi efter allt jobbsökande idag, så det blir att hälla i sig en energidryck så att jag orkar med träningen. För jag tänker inte låta någon dålig ursäkt komma mellan mig och mitt mål!

In:

1000 kcl

Ut:

Promenad - 360 kcl

Situps - 120 kcl

Totalt: - 480 kcl

1000-480 kcl = 520 kcl

In:

1000 kcl

Ut:

Situps - 120 kcl

Promenad - 225 kcl

Crosstrainer - 305 kcl

= - 650 kcl

1000 - 650 kcl = 350 kcl :)

Var på en jättekul födelsedagsfest igår. Var rätt skeptisk i början eftersom jag inte alls var på humör för att träffa nya människor och försöka vara trevlig. Men det visade sig att det inte var några problem.

Maten däremot gick åt helvete (som vanligt). Hade ätit en hel del innan och tryckte i mig ruskigt mycket på festen också. När jag väl har börjat tänker jag "Ja, skit samma med allt! Nu kan jag lika gärna fortsätta att proppa i mig en jävla massa skit för jag kommer ändå aldrig att bli smal". Pinsamt... Byxorna spände något förfärligt och magen var helt proppfull. Men det stoppade inte mig från att äta ännu mer när jag väl kom hem klockan tre på morgonen...

Såja! Nu har jag tagit mig i kragen och beställt piller och bars för nästan 700 kronor. Usch, jag vill inte veta hur mycket pengar jag lagt ned på sådana saker de senaste åren... Men jag tror att jag verkligen behöver detta för att bli av med allt extra fett som jag har lagt på mig. Kan knappt använda mina byxor längre för min feta mage. Men jag vet att jag bara har mig själv att klandra. Ska träna nu om en stund.

Fick följande kommentar idag och eftersom personen bara undertäcknade med "F" så väljer jag att svara i ett inlägg.

Fråga:

får alltid känslan av att de som har bulimi är stolta över det.... menar, hade du skämts, skulle du inte skriva om det här right?
Vill du att alla ska tycka synd om dig?
Jag föredrar att försöka vara nöjd med mig själv och fullständigt skita i om andra inte är nöjda med hur jag ser ut och beter mig, det är ju mitt val.
Försök göra samma du, även om det är svårt. Du är alltid värd att få äta, men frågan är om de andra jävla människorna på jorden är värda att du ska gå hungrig?

Mitt svar:

Jag vet att inlägget var menat som ett "uppvaknande" från dig till mig. Tack. Men för att börja svara på en av dina frågor - jag förtjänar inte mat. Det är fel, det vet jag, men det är så jag känner. Det är det jag kämpar mot/med dag in och dag ut.

För att svara på din andra fråga - Jag är verkligen inte stolt över att vara bulimiker. De senaste åren har varit fruktansvärda på grund av det. För tillfället äter jag så mycket att jag nästan sprängs. Jag kan inte sluta.

Jag gråter.

Jag hatar mig själv och alla andra för att de har ett liv, för att de fortsätter att älska mig när jag inte kan det. 

Jag tränar som en galning.

Men jag spyr nästan aldrig längre. Så jag går upp i vikt. En hel del! Villket gör att jag mår ännu sämre.

Jag skär mig för att få bort ångesten.

Jag tar farliga piller för att bli smal.

Jag försakar vänner och familj - så hur fan skulle jag kunna vara stolt över detta?

Jag skriver inte här för att få medömkan. Utan jag skriver här för att jag måste få ut mina känslor på något sätt. Måhända att jag känner samhörighet med många av er där ute, men det är ju inte negativt.

Jag skriver anonymt för att jag inte vill att någon ska veta vem jag är. Om fallet vore annat, hade det kanske vittnat på en stolthet för denna förtärande sjukdom. Men tro mig - så är inte fallet.

Supersize vs Superskinny <3